ANNAWII ♥

Det senaste året har jag funderat mycket på att bli nykterist då jag ändå knappt dricker och när jag väl gör det tappar jag kontrollen helt, blir magsjuk i en dag efteråt och har ångest i minst en vecka. Det är inget jag är stolt över och jag vet inte hur många gånger jag haft ångest över vad jag gjort när jag varit ute och festat (jag har aldrig skadat/sårat någon annan men jag har gjort saker som jag inte är stolt över). Hittills har jag tänkt att "Jag ger det en chans till" bara för att inte vara "tråkig" men nu tror jag faktiskt att jag ska våga ta hand om mig själv till fullo och skippa alkohol helt. Uppenbarligen gör det inte gott för varken min kropp eller knopp (kan gå ner 2 kg efter en kväll med 3-5 små glas vin eftersom jag kräks en hel dag efteråt) och jag har faktiskt roligare utan alkohol. Det enda jobbiga med detta beslut är hur omgivningen reagerar men likväl som jag accepterar att andra gärna dricker på helgen får andra respektera mitt beslut att inte göra det. Mår man inte bra av en sak som går att utesluta känns det som ett riktigt dumt beslut att göra det bara för att underlätta för andra. Sedan är jag faktiskt så mycket piggare och gladare utan alkohol (de senaste gångerna jag druckit har jag somnat eller suttit och gäspat redan klockan 22) så jag blir kanske ett roligare, och framförallt lyckligare, sällskap framöver. Ett sällskap som inte sluddrar efter ett glas vin, som inte behöver bli hemhjälpt/buren av sina vänner och som slipper en veckas ångest efter en ynka utekväll var tredje månad. När jag läser detta undrar jag varför jag inte tagit detta beslut tidigare men jag behövde kanske mogna i beslutet för ärligt talat är det ett svårt och känsligt beslut i ett land som Sverige. Ett land där i alla fall jag upplever att alkohol är en stor del av vårt sociala umgänge. Tyvärr!

Hur ser ni på alkohol, är kanske någon av er i samma sits som mig?

/The last year, I've been thinking a lot of stop drinking alcohol since I don't drink that often and when I do it, I loose control, get stomach sick for one day and I get anxiety for at least week. It's nothing I'm proud of and I don't know how many times I've felt bad of what I've been doing when I've been drinking (I have never hurt somebody else, but I've done things I'm not proud of). Until now, I've thought "I can try to party one more time..." just so I'm not "boring" in other eyes, but now I feel that I'm tired of doing a thing I don't feel good about just to please others. It's not good for my brain or body (I can loose 2 kilos after one paryt evening because I feel so bad the day after), and I actually have more fun without alcohol. The hard part about my decision is how the surroundings will react, but as well as I accept that most of the people want to drink during the weekends, they have to accept that I don't want to drink. And I'm actually such a more happier company without alcohol so I will probably be more fun company for others. A company that don't slurs after one glas of wine, who doesn't have to be carried home after a party night and who doesn't feel bad for a week afterwards. When I read this text, I wonder why I haven't taken this decision earlier, but maybe I had to gather courage because it's a hard decision to take in a country like Sweden. A country where alcohol is such an important thing in our social intercourse. Unfortunately I must say! How do you handle alcohol sweethearts, does any of you feel the same as me?

Stort tack till Therez som läste texten innan och peppade mig att publicera den ♥

Jag slutade dricka alkohol för 2 år sen. Jag drack väldigt lite och sällan så kände att jag likagärna kunde avstå helt och det ångrar jag inte en sekund. Jag var 25 när jag sluta och har blivit ifrågasatt väldigt många gånger, men folk blir också imponerade och får sig en tankeställare, att det faktiskt finns ett alternativ! Man känner sig stark och frisk och det blir bara lättare och lättare att festa nykter! Lycka till! :)

Jag dricker inte för jag tycker helt enkelt inte det är gott. På två år har jag druckit ett glas musserat jordgubbsvin på nyår och är väldigt nöjd med det :) Jag har det bra ändå och det finns ju ingen som äter mat varje helg den inte tycker om så vrf ska jag dricka saker jag inte tycker om?

Hej
Jag tycker det är ett moget beslut och det finns så många goda alkoholfria viner och öl om man nu vill känna sig "som de andra som dricker", det är ingen som ser skillnad och man slipper massa förklaringar och kommentarer. Kram Ulrica

Hej!
Om du känner att du vill sluta med alkoholen så är det det enda rätta :) Jag förstår även din oro, för i Sverige handlar det väldigt mycket om att passa in istället för att gå sin egen väg vilket jag tycker är tråkigt, på samma sätt som folk kan reagera om någon väljer att inte dricka så dömer de även personer som enligt dem dricker för ofta. Jag brukar inte festa mycket men det är mest för att jag inte tycker att utelivet där jag bor är roligt, däremot gillar jag att dricka alkohol till vardags, för mig är det avkoppling och jag tycker att det är gott. Jag dricker gärna vin till middagen, en cider mitt på dan eller ett glas Baileys en lördagskväll som jag bara sitter hemma och läser en bok, jag måste liksom inte nödvändigtvis göra det i samband med någon social tillställning och det kan också folk reagera på, de tycker det är udda att vilja dricka alkohol vid ett tillfälle då inte alla andra gör det. Men skit samma, som du sa ska man ju göra exakt det man mår bra av, oavsett vad det är, de andra får tycka vad de vill :) jag tycker iaf du är stark som tar det beslutet och även skriver om det i bloggen!

Jag förstår inte varför det måste vara antingen eller. Själv skulle jag aldrig avstå alkohol, men då tycker jag också att vin är den bästa matdrycken (eller öl, beroende på maträtt) som fulländar en god måltid! Jag dricker iofs aldrig för att bli berusad, utan enbart för att jag tycker det smakar så underbart gott.

Visst är det skumt att vi (svenskar?) umgås med alkohol i så stor utsträckning ?! Jag har en vän som valt att inte dricka alkohol alls. Hon, liksom många andra asiater, saknar ett enzym och hennes kropp klarar helt enkelt inte av alkohol utan att må dåligt - exakt samma symtom som du beskriver! Stå på dig, annars gör någon annan det:)! Stor kram

Heej! Jag tycker det är ett väldigt klokt tänk. Att gå ut är så mkt mer än alkoholen. Det är att unna sig, göra sig fin, träffa fina kompisar, skratta, dansa till bra musik etc. Jag dricker väldigt lite och är väldigt sällan påverkad dagen efter. Kanske dricker någon mer energidryck för att hålla mig vaken. Och det funkar superbra för mig! Alkoholen behöver absolut inte vara en stor del/eller någon del alls. Man kan ju få asgoda drinkar ändå (om man vill det, utan alkohol) och man kan göra allt man gör utan alkoholen. Tror det viktigaste är att umgås med personer man tycker om och släppa loss och framförallt våga bjuda på sig själv!

Jättebra ämne att prata om! Och modigt!

Kramis!

Jag har aldrig förstått varför vuxna människor bryr sig om andras alkoholvanor. Varför det ska hetsas om att andra ska dricka med. Jag kan inte säga att det är nåt som jag upplever alls i min umgängeskrets. Men det kan kanske ha förekommit för 10 år sen när vi var i 20-års åldern men kan inte minnas det då heller. Min syster har inte druckit alkohol på flera år och jag vet inte varför. Har inte frågat. Spelar ingen roll och ingen annan reagerar på det heller. Tror bara att det inte lockade längre.

Själv så har jag haft långa perioder när jag inte druckit alls, av skälet att det inte blivit av. Stört träningen eller inget sug. Jobbigt att vara bakis. Har dock aldrig tagit ett aktivt beslut. Kan till och från riktigt längta efter en festkväll numera. Dock så festar jag väldigt sällan och det är väl ofta då det spårar ur. Fem glas vin är inte att leka med, det skulle jag tycka vara inte helt lite. Minst sagt.

Om umgänget har problem med dina nya alkoholvanor så finns det kanske bättre umgänge att vända sig till. Tvivlar på att dina närmaste vänner bryr sig. Riktiga vänner brukar veta bättre än så. Lätt för mig att säga dock.

Kram H.

Jag dricker helst inte alkohol och har avstått från det sedan 2010 (då jag var 23). Jag har egentligen aldrig varit speciellt intresserad av alkohol eftersom mina föräldrar aldrig drack det men när jag var 18 drack jag lite men jag gillade varken alkoholsmaken eller att inte ha full kontroll. Därför ser jag ingen poäng med att dricka alkohol. Jag ser mig inte riktigt som nykterist eftersom jag "kan" dricka alkohol men jag står hellre över. Jag tycker du tar helt rätt beslut. Man ska göra det som känns bäst för en själv och inte bry sig om vad andra tycker! /Lollo

Jag har varit nykterist i 3 år pga samma anledningar som du. Självklart reagerar folk mycket på detta,men jag har aldrig ångrat mig. Så himla skönt att vara nykter!

Och för varje dag som går blir folk mer och mer accepterande och jag möter allt fler som beundrar mitt beslut.

Jag tycker det låter klokt Anna. Förstår dig för jag har själv haft perioder när jag blivit förjävlig av alkohol, inte aggressiv eller sånt, utan som du säger att folk måste typ bära hem mig och lägga fram hink och några flaskor vatten m.m. och det känns liksom inte okej när man är över 25 haha... :P Jag tycker jättemycket om att ta mig ett glas vin till maten eller på kvällen, men just när det kommer till att festa + alkohol, nej, då känns det ofta som roulette! Och man behöver absolut inte vara alkoholist för att inte kunna hålla sig till de där två glasen, utan alkohol får ju just allas spärrar att släppa och man slutar tänka och analysera, vilket resulterar i att helt plötsligt har man druckit sitt femte glas och har ingen aning om hur! I början av året la jag om min kost och började med lågkolhydratkost och shiiiiiit vad min kropp plötsligt kunde bli full efter typ 2 glas vin! Nästan obehagligt. Så jag har själv haft tankar på att festa utan alkohol, men fortsätta dricka avslappnat vid mindre hetsiga tillfällen om man säger så...

Det är sunt att tänka igenom vad för effekter man får av alkohol och om man verkligen vill ha det i sitt liv. Att folk kommer tjata, absolut, men jag tror det bästa är att bara skratta bort dem och ignorera det sedan. Folk är på mig att jag kommer bli skadad p.g.a kolhydratsbrist och jag bara skrattar åt dem för jag vet ju vad som är bäst för min kropp sådetså. ;)

Lycka till!

#12: LORISSA LOVEBOMB

Stackars dig som har fått utstå så dåligt mående av alkohol, det lååter inte alls angenämt! Men reagerar omgivningen? Vad är det för fel på dem, är inte dina vänner vuxna människor? Ursäkta, självklart älskar du dina vänner, men jag har så himla svårt att acceptera att folk inte kan acceptera något så hälsosamt. Alkohol är en drog, hittades det på idag skulle detlagstiftas mot innehav innan det hade fått sin första etikett! Självklart ska du INTE dricka.

Jag tål hur mycket som helst. På riktigt. När jag dricker brukar det bli ungefär 8 liter öl och någon shot på det. Och sedan går jag hem på stabila ben, pratar kanske lite mer och högre än vanligt, men inte sluddrigt. Det här är en av de största nackdelarna i mitt liv, för jag närmast föraktar mig själv för att jag tillåter mig förgiftas, men när jag börjat så tänker jag att jag typ kan "passa på".

Vet du vad, jag hakar på Anna. Jag blir också nykterist. Att skriva den här kommentaren gjorde mig bara förbannad på mig själv. Nu slutar jag också!

Under dem åren då dem flesta i min omgivning drack som mest, mellan 18-23år så drack jag inte alls. Fick rejäla minnesluckor efter en fest och mådde så dåligt över detta (och allt jag fick veta dagen efter) att jag slutade dricka alkohol helt. Sedan ett år tillbaka dricker jag gärna ett glas vin eller två med vänner men mer än så blir det inte : )

Vilket ärligt inlägg, fint att få ta del av dina tankar! Heja dig som står på dig och tar beslut som får dig att må bra! Jag tänker att om jag har möjlighet att påverka hur jag kommer att må så vill jag ta det beslut som är bäst för mig. Inte det lättaste alla gånger, men jag försöker tänka så. Jag dricker gärna ett glas vin ibland men det blir inte alls ofta. Jag lägger hellre pengarna och livsglädjen på vackra blommor. Men ibland kan det vara gott att ta ett glas vin till middagen om vi äter på restaurang t.ex. Jag har dock problem med min mage och haft till och från i flera år, vilket gjort att jag avstått från alkohol bl.a. för att min mage reagerar på det. Ett eller två glas vin går oftast bra men blir det fler glas så protesterar magen gärna. För mig är det inte värt det att ha en ännu mer krånglande mage för att jag vill "unna mig" några glas vin om jag ändå mår dåligt dagen efter. Jag försöker tänka att jag själv är min bästa vän, och den vännen vill jag ska få må så bra som möjligt. Styrkekram

U go girl!
Håller med om att det är lite trist att alkohol är så stor del av så mycket socialt umgänge. Har själv mått riktigt dåligt av bara ett par glas i samband med att jag nyligt haft/fått början till magkatarroch levt i ett ekorrhjul. De senaste åren då vi försökt bli gravida och sedan väntat barn/ammat har jag i det första exemplet bara druckit ett glas i månaden då vi insåg att det inte blev något den gången heller, och sedan inte alls, så jag har kommit ifrån det allt mer. Bara vid riktigt festliga tillfällen jag kan tänka mig att ta ett glas bubbel ;)

Har då jag var yngre funnit olust i andras gliringar om att jag åtminstone borde se till att kunna köra bil om de andra plötsligt ser behovet då jag ändå inte velat dricka mitt på dagen på helger/semestrar ute i stugor. Eller varje dag under en utlandssemester, men det är inte riktigt det jag prioriterar att lägga semesterkassan på.
/"Tråkig" 33-åring som numer gör som hon vill utan att bry sig om andras åsikter

Klokt beslut Anna! Jag är själv nykterist och har aldrig mött annat än respekt, och jag tror inte du behöver oroa dej; riktiga vänner vill ju att du ska må bra, eller hur? Kram!