ANNAWII ♥

När jag skrev mitt "confession"-inlägg fick jag önskemål om att berätta lite mer kring mitt val att bli nykterist, vad som fick mig att ta steget och hur jag mår i dag. Jag har inte skrivit så mycket om bakomliggande faktorer innan men eftersom jag förstått att det uppskattas tänkte jag faktiskt göra det, trots att det fortfarande är lite jobbigt och skamfyllt. För mig har alkohol alltid varit associerat med fest, jag har aldrig kunnat "findricka" ett glas vin utan när jag har druckit har det varit "botten upp och klackarna i taket" utan en tanke på morgondagen. Det resulterade visserligen i att jag inte låg i farozonen för att bli alkoholist/beroende då jag inte festade överdrivet mycket överlag, men däremot fick jag alkoholproblem på så vis att jag absolut inte kunde hantera mitt drickande när jag drack. En vinflaska kunde slinka ner på en timme och samtidigt som den försvann förändrades hela jag. Från att vara en ödmjuk och omtänksam tjej till att bli "störst, bäst & vackrast" som ville höras högst och jag blev även kaxig på ett osympatiskt vis. Det var helt klart en av anledningarna till varför jag till slut valde att sluta helt med alkohol. Jag tyckte INTE om den personen jag blev när jag drack och de sista åren jag festade låg jag inte bara och kräktes en hel dag efteråt, jag hade även ångest över mitt beteende i 1-2 veckor. Inte vanlig "bakisångest" utan hjärtslitande "jag orkar inte mer"-ångest. Inte första dagen så klart för då hade jag minnesluckor och fullt upp med att kräkas, men dag två kom de mörka tankarna och drog ner mig långt, långt ner. Jag kan faktiskt fortfarande minnas de där tankarna och känslorna vid doft av alkohol så jag har lite svårt för att vara kring alkohol och fulla människor i dag även om jag kan "stå ut" i bland för att vara med en stund.

En annan sak som jag gjorde de sista åren jag drack var att dricka mer och mer och mer under en kväll för att orka och inte behöva gå hem för tidigt. Jag hade egentligen ingen lust att gå ut och festa men hamnade ändå i de situationerna och då drack jag betydligt mer än jag tålde bara för att försöka ha "kul". Det resulterade t.ex. till att jag blev hemburen av polis en gång, att jag knappt hittade hem för att jag knappt såg något (ni som har dålig syn känner säkert igen att man ser ännu sämre när man druckit) och att jag gjort illa mig fysiskt då jag inte hade någon balans. Väldigt obehagliga upplevelser och ändå fortsatte jag, det känns helt galet i dag! Men, vår alkoholkultur så otroligt stark och tyvärr blir man nästan mer accepterad som den som alltid blir för full och pinsam än den som väljer att vara nykter. Det blir lite som en "nagel i ögat" för de som dricker och jag var exakt likadan själv när jag drack. Det var jobbigt med nyktra människor för de hade ju koll och var sig själva.

Men till slut fick jag nog och det var efter en fest där jag mer eller mindre somnat i en pool och kräkts sönder magen efter 1 drink och 3 små glas vin. Min kropp, mitt psyke och min själ orkade helt enkelt inte mer så jag tog steget och berättade för alla mina nära och kära om mitt beslut. De flesta förstod diekt och vissa har förstått med tiden då de fått höra hur jäkla dåligt jag mått av alkohol, både psykiskt och fysiskt. Jag tror att jag haft tur för det har faktiskt inte varit någon som blivit sur eller ifrågasättande, vilket jag tyvärr tror är ganska vanligt. Ända sedan jag tog mitt beslut att vara nykter har jag mått bra över det beslutet och trots att jag någon gång saknat ett glas vin eller att bli full är det inget uppoffrande beslut. I dag är jag alltid mig själv och slipper vakna upp en söndag och ha ångest för att jag förvandlats till någon jag inte känner igen. Det enda jag kan tycka är jobbigt i dag är att vara kring fulla människor då jag ser mitt gamla "jag" i dem och det gör mig obehaglig till mods. Jag tror överlag inte att människor är medvetna om hur mycket de förändras när alkoholen går in men det gör dem, ganska fort också. Så jag försöker hålla mig undan situationer där jag vet att folk kommer att bli fulla (dryck till maten har jag inga problem med, Micke får så klart ta ett glas vin till maten om han vill) och när de situationerna inte går att undvika går jag hem i tid så jag åtminstone inte behövar utsätta mig för fulla okända människor för det är jätteobehagligt. Jag kommer nog alltid ha svårt för just dessa situationer men det fina med livet och att vara en egen individ är ju att jag faktiskt kan välja när jag vill vara med och inte. Och jag måste faktiskt säga att det blivit lättare att stå för mina val sedan jag slutade dricka för jag känner mig starkare i mig själv sedan jag valde bort alkohol. Visst, jag har fortfarande mina demoner, ångest och mörka tankar men jag förstärker dem inte med någon substans och det gör skillnad. Nu hoppas jag att ni tar min berättelse för vad den är, min historia, hur andra väljer att leva, dricka och vara är inget jag någonsin kommer att åsikter om. De flesta kan hantera alkohol men för de som är som mig och inte kan göra det hoppas jag att mina ord kan ge någon form av tröst, igenkännngsfaktor eller kanske till och med mod att våga ta steget mot ett nyktert liv om det behövs. Man måste inte dricka för att bli accepterad och det är okej att gå sin egen väg om man inte mår bra av att göra som alla andra. Det viktigaste är att man mår bra med sig själv!

Hoppas att ni orkat läsa detta långa inlägg och skriv gärna tankar och frågor ifall ni har några!

Vad stark och modig du är! =)

Tycker du verkar ha gjort ett väldigt sunt och klokt beslut. :) Alltså, det är ju så, alla människor kan inte hantera alkohol tyvärr!

Jag har flera gånger själv gått i tankarna att helt sluta, främst då jag sett på nära håll vad alkohol gör med människor. Något jag tänkt på är att jag OM jag får barn vill sluta mer eller mindre helt med alkohol. Var själv som barn i flera situationer med fulla människor och det var hemskt. Många tror också det bara är "små barn", typ 6-10 år gamla som vantrivs bland fulla vuxna, men för mig var det faktiskt som värst när jag var runt 12-16. Då var jag gammal nog att förstå att fyllan kunde leda till våldsamt beteende, rattfylla, och annat jobbigt, så då "väntade" jag på att det hemska skulle hända, och den ångesten var hemsk...

Hade även i flera år ett on-off-förhållande med en man med liknande problem (fast han utsatte fler än sig själv för fara!) du beskriver Anna. Han var liksom inte konstant full, utan det var NÄR han drack som det helt ballade ur och han blev aspackad och betedde sig vidrigt. Han kunde somna utomhus på vintern i snön, köra rattfull (!), kastade vid ett tillfälle in en stor sten i en främlings fönster, satt häktad... Alltså usch. Får ont i magen när jag tänker på det. Det värsta var att han ofta skyllde på mig. "Om du inte gjort mig arg hade jag inte behövt dricka så mycket och då hade det inte hänt!"... Nej, när jag tänker på hur alkohol indirekt förstört många stunder i mitt liv stöttar jag helhjärtat att undvika den drogen helt.

Håller med dig!

vad du är modig!!!

Bra inlägg!

#6: Lis Mari

jag borde sluta, känner jag nu.,.

Jag kände så igen mig. för några år sedan for jag ut för att fresta för att "ha kul" eller "tänka på något annat". Det handlade mer om att dämpa ångest än något annat. Jag dricker också bara i festsammanhang så jag började hålla mig borta från det. Det har inte gjort mig till nykterist, men att jag inte dricker för att dämpa annat. Fint att du skriver om det!

Tack för att du vill dela med dig, jag tror att det är nyttigt att sådana här historier syns lika mycket som champagne-glitter-jag-är-på-en-så-lyckad-fest-historia. Kram på dig!

Gud vad häftigt att läsa. För att jag själv varit precis likadan. Jag gjorde många dumma saker mot mig själv för att jag druckit. Idag känner jag mig så himla mycket starkare, ja jag dricker fortfarande men de är på ett helt annat plan. Men detta var verkligen behövligt att läsa. Tack för det!

Heeeelt super awesome och ger mig styrka och inspiration i min egen kamp för att bli nykter!

#11: Lukas

Jag tycker att det är bra gjort. Jag själv kan ärlig säga att visst har man druckit för mycket och haft ångest dagen efter. Och det är det läskigaste när man inte har kontrollen över sig själv.
Tycker du är stark och det va bra gjort!

Otroligt bra inlägg. Själv har jag sedan några mån slutat dricka pga graviditet men jag tycker i ärlighetens namn det är så svårt att ha lika trevligt på fester utan alkohol. Jag är en mkt blyg person och utan alkohol blir jag tillbakadragen och kanske tom tråkig i andras ögon. Har du något tips på hur jag ska hantera detta? Vet inte har jag ska göra i framtiden med alkoholen faktiskt...

#13: kerstin ehrenholm

Fantastisk att du kan sätta ord på allt.Bra att du tog tag I ditt alkohol problem så tidigt Strongt att avstå helt Lycka till Kram

Har aldrig kommenterat men följt din blogg länge!
Stort av dig att ta detta beslut :) jag dricker heller inte, har inga dåliga upplevelser av alkohol men tycker inte om det och fullkomligt avskyr att vara bakis. Men jisses vad det provocerar folk, helt sjukt. Är inte aktivt nykterist utan skulle kunna ta ett glas vin men varför känner jag? Tycker det smakar blä och dricker hellre cola, men för vissa känns det mkt bättre om jag har vin i glaset än cola, trots att jag inte blir full!!!

Är gravid, avskyr att vara gravid för har så mkt kompilationer men ska säga en positiv sak som kommer med en graviditet är att slippa det förbannade tjatet om att "Jah kan ju åtminstonde ta ett glas"!!!

Sen måste jag påpeka att mina närmaste vänner tjatar inte, men tycker väl att det är lite konstigt då alla älskar ett glad vin till maten, alla utom jag då ;)

Mitt drickande förändrades helt efter att jag drack alldeles för mycket vin på mösspåtagningen när jag tog studenten för några år sen. Jag förstod inte när "gränsen var nådd". Så själva dagen var fantastisk men kvällen gjorde att hela dagen blev förstörd. Var på fest och vart ledsen för att en kompis (rumskompis) sa att hon skulle följa med mig hem men gon ångrade sig o ville stanna kvar o gå på krogen. Jag vart sur och staplade iväg själv på väg hemåt. Tog en taxi tillbaka med en främling (gick som tur BRA men skulle aldrig i livet göra om det). Kliver av där jag o min kompis bor inneboende. Hon står redan utanför huset med kompisar och säger "Hur mår du?". Men jag mådde för dåligt för o svara. Gick in och sedan låg jag i badrummet och pratade med min dåvarande pojkvän som skrek att jag skulle hålla mig vaken (då jag höll på att däcka). Spydde ner hela badrummet. Hyresvärden vart arg men jag mådde dåligt så kunde inte bry mig mindre. Men trots att jag mådde dåligt stod jag på knä och försökte städa badrummet så gott jag kunde. Haha fy fan, mest pinsamma jag varit med om i mitt liv! Vart en cider kanske på studenten för vart helt äcklad av alkohol! Är inte nykterist men dricker i princip aldrig :) Och såklart aldrig sådär. Så nu har jag berättat mitt mest pinsamma minne :)

Pratade i telefon *

Anna, du är så modig som delar med dig! Så ärligt och rakt i hjärtat. Skönt att höra att du mår bättre nu, fantastiskt att du vågade ta det beslutet! Heja dig<3

Väldigt starkt och modigt av dig att vara så ärlig! Det beundrar jag dig för, heja! Jag har nyligen bestämt mig även jag för att leva nyktert. Jag dricker inte mycket men när jag dricker är jag väldigt lättpåverkad och gillar inte känslan av att tappa kontroll när jag är berusad. Har hamnat i väldigt obehagliga och rentutav livsfarliga situationer pga alkoholen o många gånger känt det som att jag måste haft en skyddsängel med mig. Därför känner jag håller mig till alkoholfria alternativ i fortsättningen.

Kram

Jättebra inlägg!
Jag förstår precis vad du menar, kanske är det mitt jag i framtiden jag läser om... HAHA!
Nej men hur som helst, jag tycker det är så starkt av dig att välja att avstå när kulturen vi lever i idag verkligen kretsar mycket till alkohol - även om jag som 18 åring inte hade gjort de valet idag. Jag känner igen mig i "botten upp och klackarna i taket" och vissa gånger är jag så aprak att jag måste ha hjälp hem... Känner även igen mig i din ångest, fy fan vad ont i magen jag kan ha när mina kompisar berättar vad jag har gjort (även om vi gör knasiga saker alla och skrattar åt det med) känns det helt sjukt att man inte ens kommer ihåg vissa saker... Jaja, förlåt för min självupptagenhet och att jag relaterade tillbaka till mig själv men ville väll kanske skriva av mig lite.
Kram på dig

#20: therez.se

jag är så stolt över dig min vän! <3

#21: Cecilia Nevelius

Starkt jobbat av dig! Slutade också dricka alkohol för att jag helt enkelt ogilla smaken, ni bog deal tänkte jag, men jätteofta vid tillfällen det serveras frågar folk varför och varför jag inte ens dricker cider... Typ spm att set inte skulle räknas. Vissa fattar att man helt enkelt inte gillar det :P

Ville bara ge dig en stor, stöttande kram för att du ville dela med dig av det här! Verkligen modigt! Kram

Starkt och klokt beslut! Helt rätt att följa sin känsla och det man själv mår bra av :)

#24: Silja

Det är inte alla som kan se in i sig själva så där, och ta ett beslut och faktiskt hålla sig till det! Kärlek till dig <3

#25: Josefin Olsson

Heja dig! Jag gjorde samma val för något år sedan av precis samma anledning som dig. För att jag inte fixar det. Synd att majoriteten fortfarande inte förstår mig och försöker få mig att dricka hela tiden men det intresserar mig inte för 5 öre.

Starkt gjort att du delar med dig. Jag har gjort samma sak. I mitt fall har det inte handlat om vilda fester och klackarna i taket utan mer om att inte kunnat hantera alkohol i alla sociala sammanhang. Har känt mig påverkad men ändå tackat ja till ett glas vin till när någon bjudit vilket resulterat i att jag blivit "berusad" i helt fel sammanhang t.ex. familjemiddagar och liknande. Min man har skällt på mig många gånger för att han inte tyckt att det är ok. Nu har vi pratat på allvar och jag har blivit helnykterist eftersom det är det enda som fungerar. Jag vet aldrig hur mycket alkohol jag tål och jag har svårt att sluta när jag börjar.

Vad många inte vet är att man faktiskt uppfyller kriterierna för missbruk om man fortsätter att bruka en substans trots att man mår dåligt av den eller den ger problem. Däremot är man förstås inte fysiskt beroende då det är något helt annat.

Jag har inte varit lika modig som dig och öppet gått ut med varför jag inte dricker så i mitt fall verkar det som att många kollegor tror att jag inte dricker för att jag är lite översittare och tror att jag är bättre på något sätt. Ditt inlägg har peppat mig att också berätta öppet vad det handlar om.

Tack för att du delar med dig och lycka till i ditt fortsatt nyktra liv. Du kommer inte att ångra dig. Alkohol rubbar den kemiska balansen i hjärnan och ger dig ökad ångest och sänkta serotoninnivåer. Inget som någon behöver med andra ord även om man har kul just när man dricker.

TACK för att du delade detta!

Jag har själv aldrig ens smakat på alkohol, av ganska många olika anledningar men allra främst för att jag helt enkelt aldrig känt något intresse för det.

Alkoholnormen är mycket stark i flera av mina umgängeskretsar, och trots att jag vet att något sådant aldrig kommer kunna påverka mig till den grad att jag själv testar har det ändå satt djupa spår i mig. Jag märker ju att jag inte är som alla andra och att det stör många när jag är med, och det har gett mig en så fruktansvärt dålig självkänsla. Vissa perioder skäms jag så mycket över hur pass annorlunda jag är att jag inte ens kan umgås med människor i situationer utan alkohol. Jag börjar tvivlar på om någon överhuvudtaget uppskattar mig och blir så rädd för svaret att jag väljer att stanna hemma själv en hel helg istället för att göra något alls. Det är inte likt mig!

Men därför betydde det mycket för mig att få läsa ditt inlägg. Det du beskriver känner jag nämligen igen i nästan varenda en av mina vänner som dricker. Den sanning som jag misstänkt ligger bakom deras perfekta, glädjefyllda helger ser ut att vara samma sanning som du fått känna på. Det blir ett bevis för mig att alla mina tankar kring detta och mig själv inte är värda att lägga tid på. Att det jag avstår från inte är något som skulle kunna göra mig lycklig ändå.
Och jag, precis som du, tycker också att det är riktigt obehagligt att vara i ett sådant sammanhang. Att se sina vänner bli några andra och inte veta hur de ska bete sig mot en är inte alls ett kul sätt att spendera en fredagkväll på. Snarare plågsamt. Känns skönt att veta att jag inte är den enda som känner så<3 För det känns ofta väldigt ensamt, och så är det väl oavsett vilken norm man än avviker från.

Grymt av dig att dela detta! Tror inte att jag är den enda som känner sig tacksam över att ha fått ta del av din berättelse. TACK!

Du är så himla bra!! :)

Väldigt inspererande. Önskar jag hade viljan att sluta helt men har verkligen dragit ner på mitt eget drickande. Känns både i kroppen och på vågen

-----> http://nouw.com/Nettan

#30: Erica Adolfsson

Inspirerande! O gud va vackra bilder!