72-TIMMARSKONTROLL & BABY BLUES ♥
2016-10-29 @ 08:18:00Hej. Jag har flaskmatat mina båda barn...ville amma men vi fick inte riktigt till det, på nätterna fick jag knappt sovit nåt. En utvilad mamma som orkar o kan njuta av sina barn tycker jag är viktigare än att till varje pris amma.
Jag har två barn o det tredje är i magen.. bf på torsdag! 😃 Jag har ammat länge mellan 1 o 1,5 år o mitt tips är att ligga o amma på natten så man själv kan sova undertiden plus att äta o dricka massor! Det är tufft i början med amning men supermysigt när man fått det att fungera!!
Nu flaskmatade vi från början (med ersättning) så kan inte säga något om amning. Mitt bästa tips är att ALLTIDA lita på sin magkänsla. Ni vet vad som är bäst för ert barn. Ni är de bästa föräldrarna för er dotter.
De första veckorna är tuffa med all omställning och sömnbrist men det blir lättare. ❤️
Och framför allt, funkar inte amning skall du inte se det som ett nederlag. Huvudsaken är att bebisen får mat och att alla mår bra.
Alla gör precis vilket som passar dem bäst. Känslorna åker berg och dalbana i början, så är det nog för alla. :-)
För mig var det jobbigt med amningen i början men bara jag uthärdade första tiden så blev det sååå enkelt sedan. Inget vakna på natten och börja med flaska utan jag bara la dem vid bröstet och så åt de och jag somnade...säkert före dem också...ha ha. (Har två barn, gjort samma med båda).
Både du och Cornelia måste ju lära er hur ni gör så det är ju inte alltid lätt i början! På facebook kan du hitta amningshjälpens grupp där utbildade hjälpmammor kan hjälpa dig! Annars är mina tips mycket hud mot hud vilket främjar amning! Amma amma amma! Försök slappnaav och ha inga krav på dig själv, det är inte fel att spendera dagarna med bebis i soffan och bara mysa! Omvärlden kan vänta :) I början vill bebis amma extra mycket för att få igång mjölk och öka produktionen och det är helt normalt! Inte alltid det kommer mycket till pump även om bebis får i sig nog! Det är ju helt normalt de går ner i början men såklart bra att hålla koll på att det vänder men kanske inte hänt så mycket på en dag.. vi introducerade napp direkt mjölken runnit till men vår lulla är inte så förtjust i den. Vår stora fick sin första natt då han låg inlagd på neonatal, då pumpade jag delvis igpng amningen då han inte kunde amma nattetid pga han låg med övervak och vi sov på annan sal. Sömnbrist är ju inte roligt och i början har ju bebisarna ingen direkt dygnsrytm så kan ju bli mycket vaket på natten. Det blir bättre :) amning är underbart tycker jag, men har inte haft stora problem med det så då är det lätt att säga så 😉 Men det tar ett tag att få till så ibland behöver en känpa och alla måste ju bestämma själv hur mycket. Du är en bra mamma! Kram
Tycker absolut att du kan prova pump, men för mig var det inte lika effektivt som att amma. Jag var också uppe i princip hela nätterna i början (och grät floder vissa dagar) vilket var sjukt jobbigt. Men sakta men säkert blev det bättre. Har väl egentligen inget konkret tips men jag vet hur det känns...och det blir bättre! Så håll ut så gott du kan. Kan man stå ut några veckor är det sååå mysigt sen. Låt Micke el ngn annan ta ut henne på promenader så att du får vila/sova lite på dagtid. Man är otroligt trött i början, går inte att förstå förrän man är där själv... Kämpa på och försök att äta och dricka ofta!
Följ din magkänsla skulle jag säga! Det kan inte bli fel. O be om så mycket hjälp du vill om du _vill_ amma. För mig tog det bog tre veckor innan vi va på banan ordentligt för hon inte ville ta bröstet. På nätterna tog en matning nästan en timme varje gång, men jag lät det vara så. Stress är amningens största fiende typ. Men kom ihåg att om det ändå inte funkar så är ersättning fantastisk! En är inte en sämre mamma om en ger det. O då kan ni ju dela på matandet direkt. Inte så dumt egentligen ;)
Tänkte skriva vad de redan gjort här ovan, det tar ett tag! Och om det inte funkar så lever vi i en modern tid så det löser sig ändå. :) se till att lyssna på dem som vill dig väl och inte dem som vill propagera för att de vet bäst, är mitt bästa tips. Kram
För oss var det svårt i början att liggamma, det var liksom svårt för bebis att hitta rätt grepp men de lärde sig senare så man kan tänka att det kan bli bättre längre fram om man vill fortsätta att testa :) Allt är ju så nytt för er än! ❤️
Hej! Stort grattis till er fina dotter! Jag har ammat båda mina barn tills de var runt 1,5 år. I början är det tufft, jag har jättemycket mjölk som sprutar åt alla håll, dem sätter i halsen, vi fick inte till det alls i början. Men jag gav inte upp, sökte mycket på Amningshjälpens hemsida. Tror det tog ett par veckor sen var det som man inte gjort annat :) Liggamma är underbart när man får till det. Ge inte upp hon är bara ett par dagar gammal ännu :) kramar!
Skriver som tidigare,lita till fullo på din magkänsla. Jag hade svårt att ligga och amma första tiden utan satt skönt på natten i början, går att vara halvsovande då med, med tiden kunde jag börja ligga ner. Tänkte att eftersom du skriver att det går bra på dagarna så kanske ni inte riktigt hittar varandra liggandes. Tänk på att på både du och lilltjoppa är nya på det här med amningen. Lycka till och glöm inte bort att du är den bästa för din dotter, vare sig du ammar eller inte.
Jag fick inte riktigt igång min mjölkproduktion, eller rättaresagt den kom igång och la av på typ ett dygn. Fick mycket dålig hjälp av bb i telefon och på bvc. Tog egna beslut och från 4 veckors ålder blev det ersättning, sen bråk med bvc i två månader innan vi fick en helt mjölkfri ersättning. Vi hade fyra mycket tunga första månader med mycket skrik och gråt från sonen och gråt för min sida.
Det finns färdigblandad ersättning på tex ica om du hoppar över ett amningstillfälle är det inte hela världen. Så om jag får ge dig ett råd. Så är det köp ersättning, en flaska och åk hem till dina föräldrar. Mata lilla C, lägg henne i vagnen och nån av dina föräldrar kan gå ut med henne i en timma eller så och gå och lägg dig och sov. För du behöver sova, för utan sömn är man ingen bra förälder.
Och du är en bra mamma oavsett om du ammar eller inte och som min barnmorska sa, barn mår lika bra på ersättning som bröstmjölk.
Här tog det kanske 7-10 dagar innan amningen funkade helt som den skulle. På BB kunde lillen dock inte sova alls första natten och vi provade då en tutte = en dröm!! Han tog den direkt och somnade! Amningen funkade efter det så där men det är ju en övningssak för båda två. Några gånger fick vi pumpa ut på en sked och ge eftersom han inte ville/kunde amma. Men så över nästan en natt så funkade det helt plötsligt. Vi var lite rädda att tutten skulle "förstöra" för amningen men det har den inte gjort. Har ingen annan erfarenhet av att pumpa ut än dom få gånger vi gjorde det i början.. Lycka till!
Kom på några saker till efter att jah läst andras kommentarer :) Precis som någon skriver låt det ta tid i början och känn ingen stress (svårt men..) och vår lilla kille låg och cyklade/sparkade/pickade/hackade/gnällde osv och ville inte ta bröstet, det var då vi pumpade ut och gav på sked (hade ingen flaska) och då lugnade han sig när han till slut fick smak för mjölken och blev mätt på så vis. Det kommer ordna sig till slut. Lycka till igen, kram!
Yay bra kämpat , amningen är småkaosig i början, och även om lillan gått ner till på gränsen så är det ingen fara. Jag var livrädd för att svälta mitt barn men efter några veckor flöt det på och jag delammar fortfarande min 20 månaders son.
Vi blev tillsagda att inte amma så långa stunder i taget eftersom de gör av med energi när de suger ... så om jag vore dig skulle jag amma en stund på natten men sen ge henne napp så hon har något att suga på och låta Micke ta henne. Det räcker att amma var 3-4 timme, de kan tom gå ner i vikt om man ammar oftar ... men visst är det ok att amma oftar ibland;) men om hon använder tutten som napp så är det för att tillfredsställa sugbehovet. Vi gav napp redan på dag 2 och det förändrade inte suggreppet.
Lycka till!! Det blir lättare:)
Kram
Yay bra kämpat , amningen är småkaosig i början, och även om lillan gått ner till på gränsen så är det ingen fara. Jag var livrädd för att svälta mitt barn men efter några veckor flöt det på och jag delammar fortfarande min 20 månaders son.
Vi blev tillsagda att inte amma så långa stunder i taget eftersom de gör av med energi när de suger ... så om jag vore dig skulle jag amma en stund på natten men sen ge henne napp så hon har något att suga på och låta Micke ta henne. Det räcker att amma var 3-4 timme, de kan tom gå ner i vikt om man ammar oftar ... men visst är det ok att amma oftar ibland;) men om hon använder tutten som napp så är det för att tillfredsställa sugbehovet. Vi gav napp redan på dag 2 och det förändrade inte suggreppet.
Lycka till!! Det blir lättare:)
Kram
Att få barn är väldigt jobbigt hur efterlängtat och älskat det än är. Det känns ofta som ett nederlag att vara ledsen av trötthet och oro vilket är konstigt för alla är det mer eller mindre. Mitt första barn hade kolik i 6 månader från dag 1 på bb och skrek sig blå och sov max 45 min i sträck dag som natt i flera månader, och Bvc sa att det var pga för lite mjölk i mina bröst när det egentligen var kolik. Tala om att känna sig misslyckad. Jag kunde bara amma i 10veckor och sen var det ersättning, jag testade bröstpump men det var inget för mig då det stressade mig än mer. Med andra barnet funkade amningen utan problem i 2år och tyvärr var det först då jag insåg att det har med barnet att göra och inte mig som förälder om det funkar. Din dotter är bara några dagar gammal och i börjar har de noll rutiner. Ena dagen funkar allt och andra dagen inget, det är svårt att ta in och en minut kan kännas som en timme. Vissa sover och äter bra, andra inte. Det har med barnet att göra inte dig. Vissa föräldrar påverkas inte av sömnbrist och andra jättemkt. Det enda jag kan säga är att försök att inte ta detta på dig. Du kommer vara trött, ännu tröttare än du kan någonsin tro, oroligare än du någonsin varit innan, och det kommer ändå vara den bästa tiden när du tittar tillbaka på det sen. Det ÄR och FÅR vara asjobbigt. Gråt om du behöver. Men gör det NI känner är rätt för er, ta alla råd ni får och gör det ni känner är bäst för er utav det. Testa dig fram. Och det viktigaste är att äta mkt, för amning tar extremt mycket kraft och energi och har inte du energin funkar det inte lika bra. Hur lite du än tycker att du hinner så försök äta. Det är det viktigaste efter att sova. Lycka till.
Vill skicka en jättestor kram till dig, från en mamma som grät floder när hennes lilla bebis gick ner nästan ett kilo under sina första två veckor! Jag ammade typ dygnet runt men ändå fortsatte min bebis bara rasa i vikt. Jag hade inget annat val än att ta till ersättning, och jag grät så mycket för jag ville så gärna amma pch trodde att nu var det kört. Men jag fortsatte amma i kombination med ersättningen, plus att jag pumpade. När min lilla älskling fick i sig mat blev hon genast starkare och orkade suga ordentligt och mjölken kom äntligen igång. Hon blir två månader på torsdag och den här veckan har vi kunnat sluta med ersättningen!
Jag vill bara säga att det inte är konstigt att amningen strular i början, det betyder inte att det inte kan gå bra ändå! Amning är något som både mamma och bebis behöver träna på, och det kan ta lite tid innan det sitter. Och får man det inte att fungera så finns det bra ersättning att använda istället.
Glöm inte att du är världens bästa mamma till din lilla tjej. Stor, varm kram ❤
HEJ! Jag har tyvärr inte berikats med egna barn ännu så jag tänkte inte försöka dela med mig av några tips. Utan jag tänkte bara säga att jag följt din blogg nästan sedan start och jag tycker att du är en sån fantastiskt stark och fantastisk kvinna! Du delar med dig av sådana innersta tankar och känslor och upplevelser, det är så fint! Jag kan inte föreställa mig hur det känns att gå igenom en tung graviditet, förlossning och sedan allt därefter, men min bästa vän drabbades av en svår förlossningsdepression under sin graviditet som hänger kvar ännu flera månader efter själva förlossningen så jag har ju sett den sidan och försökt vara stöd för henne. Det viktigaste jag känner att jag vill dela med mig från det jag ser som utomstående är att jag är helt övertygad att som mamma gör du det bästa du kan! Trots osäkerhet såhär som förstagångsmamma å vet du innerst inne faktiskt vad som är bäst för både sig och ert lilla mirakel. Det bandet och den intuitionen kan ingen ta ifrån dig. SÅ tillåt dig att lyssna och lita på ditt innersta och finn ro i det! Du är en klok kvinna och precis som du skriver så är det bästa för Cornelia att du får vara utvilad och balanserad och må bra, sen hur du når dit och hur fort eller lång tid det kan ta är en annan sak. Men du får aldrig glömma att prioritera dig själv, ungefär som de säger på säkerhetsgenomgången på flyget; sätt på din egna syrgasmask före du hjälper den som sitter bredvid. Nu känns det som min kommentar blev lite flummig, men jag hoppas att du kan utläsa något fint ur den. Jag önskar dig verkligen all styrka och kärlek!! <3
HEJ! Jag har tyvärr inte berikats med egna barn ännu så jag tänkte inte försöka dela med mig av några tips. Utan jag tänkte bara säga att jag följt din blogg nästan sedan start och jag tycker att du är en sån fantastiskt stark och fantastisk kvinna! Du delar med dig av sådana innersta tankar och känslor och upplevelser, det är så fint! Jag kan inte föreställa mig hur det känns att gå igenom en tung graviditet, förlossning och sedan allt därefter, men min bästa vän drabbades av en svår förlossningsdepression under sin graviditet som hänger kvar ännu flera månader efter själva förlossningen så jag har ju sett den sidan och försökt vara stöd för henne. Det viktigaste jag känner att jag vill dela med mig från det jag ser som utomstående är att jag är helt övertygad att som mamma gör du det bästa du kan! Trots osäkerhet såhär som förstagångsmamma å vet du innerst inne faktiskt vad som är bäst för både sig och ert lilla mirakel. Det bandet och den intuitionen kan ingen ta ifrån dig. SÅ tillåt dig att lyssna och lita på ditt innersta och finn ro i det! Du är en klok kvinna och precis som du skriver så är det bästa för Cornelia att du får vara utvilad och balanserad och må bra, sen hur du når dit och hur fort eller lång tid det kan ta är en annan sak. Men du får aldrig glömma att prioritera dig själv, ungefär som de säger på säkerhetsgenomgången på flyget; sätt på din egna syrgasmask före du hjälper den som sitter bredvid. Nu känns det som min kommentar blev lite flummig, men jag hoppas att du kan utläsa något fint ur den. Jag önskar dig verkligen all styrka och kärlek!! <3
HEJ! Jag har tyvärr inte berikats med egna barn ännu så jag tänkte inte försöka dela med mig av några tips. Utan jag tänkte bara säga att jag följt din blogg nästan sedan start och jag tycker att du är en sån fantastiskt stark och fantastisk kvinna! Du delar med dig av sådana innersta tankar och känslor och upplevelser, det är så fint! Jag kan inte föreställa mig hur det känns att gå igenom en tung graviditet, förlossning och sedan allt därefter, men min bästa vän drabbades av en svår förlossningsdepression under sin graviditet som hänger kvar ännu flera månader efter själva förlossningen så jag har ju sett den sidan och försökt vara stöd för henne. Det viktigaste jag känner att jag vill dela med mig från det jag ser som utomstående är att jag är helt övertygad att som mamma gör du det bästa du kan! Trots osäkerhet såhär som förstagångsmamma å vet du innerst inne faktiskt vad som är bäst för både sig och ert lilla mirakel. Det bandet och den intuitionen kan ingen ta ifrån dig. SÅ tillåt dig att lyssna och lita på ditt innersta och finn ro i det! Du är en klok kvinna och precis som du skriver så är det bästa för Cornelia att du får vara utvilad och balanserad och må bra, sen hur du når dit och hur fort eller lång tid det kan ta är en annan sak. Men du får aldrig glömma att prioritera dig själv, ungefär som de säger på säkerhetsgenomgången på flyget; sätt på din egna syrgasmask före du hjälper den som sitter bredvid. Nu känns det som min kommentar blev lite flummig, men jag hoppas att du kan utläsa något fint ur den. Jag önskar dig verkligen all styrka och kärlek!! <3
Känn ingen press med amningen, jag var totalt söndertrasad efter en tuff förlossning med mina tvillingar där jg förlorade väldigt mycket blod så när amningen inte kom igång lade jag ner det. Flaskmatningen var så mysig för då blir även pappan mer involverad. Mina barn är idag 3 år och vi vi har ett grymt band så tror inte man ska haka upp sig för mycket på att amma till vilket pris som helst. Bättre vara en pigg närvarande mamma 😃
Anna! Sitter här med min första åtta dagar gamla bebis. Kände precis som du, och blev mer pushad än hjälpt på BB med amningen. Värre blev det när vi kom hem. Han minskade lite till i vikt och jag grät och grät. Köpte pump, nappflaskor och ersättning. Tänk vilken hungrig och lycklig bebis jag har nu! Han äter som en häst och jag är så lycklig nu.
Amning är inte till vilket pris som helst, glöm int det.
Jag har en sjumånaders som jag har ammat fram till nu, och förhoppningsvis ett tag till. I början hade jag stora problem med att få amningen att fungera. Taget var för litet, viktnedgången i början var för stor. Vi fick rådet att ge ersättning, och så stoppade de flaskan i munnen på henne. Inga pekpinnar som sagt, men vill man amma ska man vara försiktig med flaska. Min lilla blev gradvis mer tuttförvirrad, och vägrade till slut bröstet vilket är mycket vanligt med flaska inblandad. Vägen tillbaka till helamning var lång och svår. Oavsett hur du gör så blir det lättare. De kommer inte amma lika frekvent, och de kommer inte (oftast) amma lika ofta på natten. De första tre månaderna är kämpiga för de flesta, och både du och bebis måste lära er att amma tillsammans. Rekommenderar att gå med i amningshjälpens slutna grupp på Facebook - hade aldrig överlevt amningen fram till nu utan den haha! Lycka till, oavsett hur du väljer att göra. Du är världens bästa mamma för din bebis - amning eller inte amning :)
Amningshjälpen är suverän. Det finns utbildade personer att ringa när man har frågor eller problem. Kolla hemsidan!
Min bebis är snart tre månader o vi kan fortfarande inte liggamma så bra. Det går bra för att somna o ligga o mysa men är han hungrig får jag sätta mig upp. Ett tips kanske kan vara att sitta i sängen lutad mot väggen så a att du kan sitta o sova men hon får ett bättre grepp? Verkar ju jättebra att mjölken kommit igång iaf☺
Vi träffade världens bästa bm som sa "har amningen inte kommit igång på två veckor så sluta försöka". Det gjorde att jsg såg en ände på det jobbiga och efter ett par dagar funkade det. Vi fick låna med oss en elektrisk pump hem och så matade pappan med en sond fasttejpad på fingret. Sedan köpte jag en pump som vi använde för att jsg skulle få sova eller när nån var barnvakt.
Imorrn ska jag bli igångsatt, bf+15. Har följt dig och det känns typ tryggt att du gick före och visade att det finns en ände :)
Måste lägga till ang att kombinera flaska o amning, så är det olika mellan olika barn. Vi har från dag ett blandat o gett flaska när vi tyckt att det varit läge och hon älskar fortfarande att amma efter åtta månader, men tar också flaska när vi ger henne det. Allt hänger på vad ni har för barn helt enkelt och vad hon vill. Så testa det ni vill och våga tro på att ni vet vad som är bäst för er. Kram!
Mitt tips är att ha henne sovandes vid ditt bröst, så du kan ligga på sidan och amma/sova under natten. Eller att ni testar (nu i början) att ta halva natten var och din man kan ge ersättning under sin halva. Då får båda i alla fall 4-5 timmars sömn och sen kanske du kan sov/amma med henne när hon vilar unde dagen. Men mitt bästa tips är att liggamma under natten det gjorde jag och kunde sova samtidigt som vår lilla åt. Så smidigt!
Måste bara tillägga en sak... Många verkar tänka att det antingen är amning eller ersättning som gäller. Det går hur bra som helst att kombinera och även att ta en paus i amningen om det är för tungt en period för att ta upp det igen senare, hur ni än väljer är inget skrivet i sten. All lycka till!
Jag har tyvärr inget tips då jag inte har barn ännu. Men vill skicka dig en varm kram och pepp!<3
Jag kunde inte amma och kommer inte ens försöka m nästa barn. Ett tips är att ge ersättning. Hemskt det där att dom ska behöva svälta sig tills mjölken runnit till..
Jag ammade en månad men fick aldrig riktigt till det. Var mycket ångest och tårar. Sedan började jag pumpa och ge på flaska varvat med endel ersättning. Så gjorde jag till hen var 6 månader. Funkade toppen för oss och allt blev mycket bättre. Ångesten försvann och både jag och bebis blev gladare.
Alltså denna ammning.... Ingen dans på rosor direkt. Gå efter magkänslan lillan mår bra om du mår bra:) jag har tre barn och efter två månader så har amningen funkat bra men i början så har det varit en kamp. Med sista barnet så pumpade jag ut i början å gav på nätterna och det funkade för oss. Hoppas de löser sig på bästa sätt för er.
Jag har ammat två barn och säger bara kämpa på! Det går problemfritt från start, det är närhet och amma, amma, amma som gäller! Mitt första barn kunde inte liggarna så jag satte i en fotölj, nummer två fungerade nattamningen jättebra. Det viktigaste är att bebisen får rätt grepp så hon får i sig tillräckligt med mjölk! Sen får Micke servera dig mat och dryck, hela tiden så du orkar! Gör matlådor och frys in. Det kan han fixa :) Om bebisen sover på dagen, sov du med. Var hemma och ta det lugnt och fokusera på er lilla familj. Det kommer att bli bra!
För det första, GRATTIS till bebis <3 Har 2 ganska tätt, med min son ammade jag i 3 månader, varje kväll gav vi honom ett mål ersättning och det funkade hur bra somhelst att varva ersättning med bröst för hans del. Han åt 1-2 gånger på natten å då liggande jag, jättesnorig. Men sen blev det lite mer ersättning på dagarna och min mjölk tog typ slut på 3 dagar (tyckte det va rätt skönt ändå så då gick vi helt över till ersättning). När min dotter kom ville jag sååå gärna amma. Det funkade hur bra som helst men till skillnad från min son så ville min dotter äta 24/7. Funkade ju på dagarna (blev grym på att amma stående, gående hahaha) men nätterna va det inte lika kul. Efter 2 månader slog min sambo i bordet å sa att nu får vi göra nåt åt saken för jag grät av trötthet, såg ut som ett levande spöke och rörde mig likt en sengångare. Alltså ingen bra mamma för någon av barnen. Vi testade med ersättning, tänkte att det gick så bra med att varva med sonen så det borde ju funka nu med. Men sen dag 1 med ersättning vägrade lillan bröstet. Jättejobbigt för hade så galet mkt mjölk i dem MEN första natten som min sambo tog över och jag fick sova va underbar. Jag blev mig själv igen efter att vi började dela på nätterna. Plus att hon började äta 2/natt vilket gjorde det hela mkt lättare också!
Så mitt råd till dig är att testa med ersättning (kommer få hela amma-maffian) på mig) men ha då i åtanke att hon inte kommer ta bröstet mer (eller så går det helt utmärkt att varva) men är du ett vrak kommer hon inte må bra ändå! Sömnen är sååå viktig.
Massa kramar till dig !!! Är mkt nytt och känslor och hormoner som gör en sååå skör, men du är den bästa mamman och tar dem bästa besluten för din dotter, glöm inte det :)
Jag kommer ihåg den där känslan, hur mycket kan man gråta liksom?
De första veckorna var väldigt sömnlösa för mig, men det är en kort period och det blir bättre! Så viktigt att påminna sig om det, allt med små barn är föränderligt! Själv ville jag verkligen amma och kämpade på i början, jag har flera vänner som matat till med ersättning vilket resulterar att bebis inte längre vill ta bröstet. Och det behöver ju inte vara en katastrof, men för mig var det viktigt att verkligen försöka helhjärtat att få till amning. Dessutom hjälper amningsharmonerna dig att få bra sömn när ni väl får till det, du och bebis synkroniseras i er sömn ju mer nära ni är.
Jag försökte sova korta stunder på dagen samt lägga mig tidigt på kvällen när vår bebis hade sitt längsta sovpass. Var mest hemma första månaderna och lät allt ta tid och ammade typ hela tiden utifrån dotterns önskemål. Är i efterhand så glad att jag stod ut och vi har efter första månaderna haft fantastiska nätter.
Lycka till <3
Amningsnapp säger jag bara. Det räddade oss första dygnen då det blev precis som du skriver, dottern tog kanske 3 sug sen tappade Jon och började skrika och så fick man börja om. Vi kunde aldrig liggarna så jag gjorde det mysigt i soffan och kunde slumra där. Och vatten. Drick mängder med vätska. Och ät allt och vad du än får i dig för amningen tar så mycket energi! Sen är din inställning 90%. Slappna av och mys och njut. För mig släppte allt när jag bara såg njutningen i att amma och inte hetsen. Tyvärr gick min dotter ändå inte upp i vikt hur mycket vi än ammade och det visade sig att hon är allergisk mot flera födoämnen som jag var tvungen att undvika för att hon skulle må bra men det är en helt annan historia.
Vill du amma så går det. Känner du att set inte är hållbart så gör inte det. Det där bestämmer bara ni i er familj.
Amningsnappen fasade jag ut efter ett tag 😊 Men för oss tog det ungefär en månad innan amningen fungerade klockrent. Jag var bara så bestämd på att jag skulle amma att inte nåt kunde få mig att sluta typ. Och vips så funkade det ju 😊
Håller med någon tidigare kommentar, amningsnapp!
Jag hade det som er, min piga skrek konstant. Och var så hungrig vilket gjorde att amningen gick åt pipsvängen. Men så provade jag amningsnapp och OJ vad hon åt. Första gångerna hon blev nöjd och kunde sova. Tipsar verkligen om det!
Hoppas det löser sig. Det komme det göra. Jag ammade till 8 månader. Riktigt jobbigt i början. Smidigt när det väl funkade och man slapp tänka på ha med käk till barnet på dagen. Men i efterhand hade jag nog släppt min "stolthet" och bytt mot flaska men min tjurighet ville amma. Det tärde dock på mig. Jag var ganska asocial i sisådär 6 månader. Orkade inget. Nu håller jag på att bli mitt gamla jag igen. Din hälsa är minst lika viktig som bebis. Kram till dig!!
Födde min son för 3,5 månad sedan och flaskmatar bara. Fick urakut kejsarsnitt och en infektion i såret efteråt så amningen kom aldrig igång, jag var så besviken på mig själv som inte kunde ge mitt barn mat men så här i efterhand är jag glad att jag lyssnade på min kropp. En glad mamma ger en glad bebis oavsett amning eller flaskning! <3
Amma, amma, amma, du fixar det! ❤ Det är tufft och struligt från början och det känns som att man inte gör annat än att amma dygnet runt, men det är bara en kort period och snart känns det bättre! Jag har bara gott att säga om amning trots att det var tufft från början, nu är dottern 17 månader och ammas fortfarande. Närhet, tröst, lugnande, nyttigt och för att inte glömma praktiskt att alltid ha med maten i rätt temp! Du verkar ju verkligen vilja amma så "ge inte upp" i första eller andra eller tredje tager utan kämpa på så ska du se att det snart känns bra! ❤ Lycka till!
Och sen kan jag ju tillägga att det här med "Glad mamma, glad bebis" är nog lite svårt att "leva upp till" under första tiden som nybliven mamma då hormonerna och känslorna bara flödar. Jag tillexempel förlöstes med akutsnitt efter en fruktansvärt jobbig graviditet och fick ligga på intensiven flera dygn efter, fick infektion efter snittet och dottern hade kolik = galet trött mamma som kände mig som ett litet spöke oftast men glad blev jag tillslut ändå och framförallt glad och tacksam att jag var så bestämd med att jag verkligen ville amma och kämpade på. Nu blev detta inlägg lite virrigt men jag menar bara att det ÄR ofta tufft från början men det ordnar sig sen. Tycker tyvärr folk tar så lätt på detta med att det ju bara är att strunta i amningen och köra på flaska för att man som mamma ska må bra och "vara glad". Lillan är såklart viktigast i alla lägen och mår hon bäst av ersättning så är det ju så, men amning är fantastiskt när det börjar fungera! ❤ Heja heja!
Och så måste jag såklart tillägga hur otroligt viktigt det är att du äter och dricker mycket! ❤
Lider med dig. Läser att du har börjat kombinera ersättning med amning, jättebra! Barnen behöver ofta precis som du skriver komma igång för att själva orka äta ur bröstet. Jag fick nyligen mitt femte barn, har ammat alla men också gett ersättning vid behov. Det har aldrig hänt att barnen blivit "tuttförvirrade"! Det behöver du absolut inte oroa dig över. Den här gången hade också jag och minstingen stora problem att få igång en fungerande amning i början... Det var vidrigt jobbigt! Det dåliga samvetet, att inte räcka till och paniken i att han inte gick upp i vikt som man skulle höll på att äta upp mig. Moment 22 egentligen då man som mamma absolut INTE får stressa för att amningen ska komma igång.
Jag har egentligen två tips förutom det du redan gör. Det första - amningsnapp. Det räddade amningen med minstingen. Nappen gör det lättare för bebisen att säga ur mjölken, hon behöver inte ha ett "bra grepp" och allt vad moraltanterna predikar om. Det blir mycket lättare för bebisen att äta! Lite jobb att fasa ut den sen men det är gjort på ett par dagar... Det skonar dessutom dina bröstvårtor :) Nummer två är egentligen något du säkert redan fått höra men som är otroligt svårt att få till. Mat och vatten till dig!! Jag trodde att jag fick i mig tillräckligt med mat och dricka den här gången, men med fyra barn och hem att ta hand om så fick jag inte i mig tillräckligt. Jag bestämde mig för att verkligen se till att äta frukost, lunch, middag och TRE mellanmål. Drick MINST 3 liter vatten per dag. MINST. Det är jättejobbigt, jag vet... Fick verkligen jobba på det men det var det värt :) Helt plötsligt kom det massor med mjölk och sonen var nöjd och glad! Missade jag att dricka och äta ordentligt en dag så minskade mjölken igen. Låter så enkelt men man glömmer så lätt bort sig själv mitt i bebisbubblan.
Ta hand om dig och sänk alla krav. Vänner, släkt, Hushåll och matlagning kan vänta. Jag och minstingen höll oss hemma i soffan tills han var en månad ;) Massa styrkekramar!
Hej Anna!
Först och främst: GRATTIS till er, äntligen är hon här!
Jag känner mig manad att skriva då min start med min amning var i princip identisk med din. Redan på BB märktes det att min mjölkproduktion var långsam och min dotter sov bara halvtimmar innan hon behövde amma igen. Och ammade LÄÄNGE varje gång. Kämpade och kämpade. På BB var varje barnmorska den andra olik. En tyckte det var en galen idé att ge tillägg medan den andra sa "nu MÅSTE du få sova, mamma, och dottern behöver bli mätt. här ska det ges ersättning.". Vi lyssnade mest på den senare.
På första efterkontrollen hade dottern tappat alldeles för mycket i vikt, över gränsen, så vi sattes på samma schema som du nämnde i ett nyare inlägg, dvs amma och ge tillskott var tredje timme. De dagarna fick både jag och dottern sova bättre. Min mjölkproduktion ökade på men för oss tog det faktiskt nästan två månader för mjölken att komma ikapp dotterns behov. Mitt i allt fick jag också två jobbiga mjölkstockningar orsakade av dels för tight bh och dels att jag ammade ena bröstet per amning oftast. Efter de två stockningarna körde jag att jag ammade båda brösten varje gång dottern skulle äta och till slut hamnade vi i fas med amningen och slutade ge ersättning.
Jag var nära att ge upp MÅNGA gånger under de där första månaderna, mådde jättedåligt över att amma så många timmar per dag och fick SÅ ont i kroppen. Men när det väl löste sig försvann alla de känslorna och krämporna.
Nu är min dotter snart 14 månader och slutade amma för ca 3 månader sen. Vi är på solsemester och har packat med ca en miljon matburkar, till skillnad från hennes första resa då hon var 6 månader och jag helammade. Enda matpackningen den gången var en förpackning gröt och en förpackning välling :D
Lycka till med allt nu, och hurra för att det finns så bra ersättning när kroppen jobbar med att komma i mjölkfas säger jag!
Kramar till er alla