ATT LIDA AV KATASTROFTANKAR
2018-01-15 @ 19:57:00Hua hua - ångest och utmattningssyndrom spökar i min kropp. Var rädd om dig och lyssna på vad din kropp och själ säger till dig.
Kram Kamilla
Blir så ledsen för din skull att även du drabbats av detta ok. Jag har till och från under åren haft väldigt jobbiga perioder då katastroferna hopat sig i min hjärna. Det kan vara något som kommer krypande men det kan också gå på ett ögonblick , särskilt om någon kommer sent hem...
Vill du prata så finns jag här!
kram från Maria
Usch jag känner verkligen igen mig efter att jag gick in i väggen för 8 år sedan. Starkt av dig som delar med dig och hoppas att du får hjälpen du behöver! <3
❤️
Hej fina du! Jag vill bara tipsa om att Bloggbevakning har skrivit ett nytt inlägg som möts av så mycket kärlek till dig. Tänkte att du kanske ville se? :) Ta hand om dig!
I rätt många år med jag av katastroftankar och blev också hjälpt av terapi. Jag hade en väldigt stor rädsla för att bli övergiven så många tankar handlade om att min pojkvän eller mina vänner tröttnade på mig och gjorde slut. Idag har jag släppt mycket av den rädslan men kan då och då drabbas av att tankarna skenar iväg och precis som du blir jag då rädd för sjukdomar och liknande. Om du vill känna igen dig lite i någon så kan jag tipsa om Yoga Girls podcast , när hon blev mamma började hon med drabbas av katastroftankar och pratar mkt om hur det är. Kram!
Jag tycker du är fantastisk som vågar skriva om det här! Jag har typ en lightversion av katastroftankar och att googla är ju det värsta man kan göra. Men så himla svårt att låta bli :( kram!
Det är horribelt att ha dessa katastroftankar. Lider med dig. Som förälder har man alltid tankar och funderingar som man aldrig tidigare oroats eller ens tänkt på. Det dämpas med att barnen växer (man lär sig nog hantera det bättre när barnen är mer självgående och man ser vilket starkt virke de faktiskt är gjort av), men oron ligger alltid och pyr där i bakhuvudet. I mitt fall var det som absolut värst under amningstiden, då hade jag horribla katastroftankar . Och jag som anser mig vara rätt cool, jag översköljdes av bilder i huvudet vid alla det möjliga vardagssituationer. Men inom loppet av ett par dagar efter att jag slutat med amningen så försvann detta. Det var samma visa för alla tre barnen. Antar att det är hormonerna i kroppen som gör att man hela tiden är på helspänn.
Kämpa på! Och jag är fullkomligt övertygad om att när amningshormonerna försvinner så kommer lugnet.