TILL ALLA ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR
2024-04-24 @ 06:40:00
Nu har jag varit ensamstående mamma med två barn i ca: 2,5 år och om det är några människor jag beundrar är det verkligen ensamstående föräldrar. För det handlar inte bara om att bära hela "lasset"själv med allt vad vardag och rutiner gäller,
utan även all oro, planering, beslutstagande och så vidare. Som ensamstående, utan en medförälder, står man helt själv utan en annan person att bolla med, ingen som kan avlasta, ingen som kan stötta/peppa, komma med en ny infallsvinkel eller bara
vara där för en. Vi gör allt, från det vardagliga som att få ihop ekonomin, mat, rutiner och läxläsning till planering, komma ihåg allt, göra roliga utflykter, oroa oss när barnen är sjuka eller ledsna, ta små som stora beslut och samtidigt försöka
att ha ett litet eget liv också för att hålla ihop.Jag har tur för jag har en väldigt optimistisk syn på livet och mycket energi så jag klarar det, absolut har jag mina dagar när jag håller på att gå under men de är betydligt färre än de borde vara med den sömnbrist och stress jag lever under. Jag har
även ork och mod att göra saker själv med barnen vilket jag vet att inte alla har och jag förstår dem/er. Att åka i väg på resor, bo på hotell eller bara gå på Leos med två barn själv kan vara otroligt tufft men jag vill aldrig begränsa oss.
Aldrig, aldrig, aldrig. Jag vill ge mina barn det de hade fått med två föräldrar och därför gör jag allt, jag vill även ge dem chans att utvecklas och kunna vara i många olika sammanhang och det tror jag faktiskt börja ge utdelning. Jag växte själv
upp så i och med att mina föräldrar var väldigt politiskt aktiva och sociala så jag har spenderat mycket tid i olika miljöer och konstellationer samt träffat många olika människor så jag har väldigt lätt för att anpassa mig.
Men åter till ensamstående föräldrar, jag beundrar er och mig själv. Jag glömmer ofta det jobb jag själv gör men det är verkligen ett hästjobb och därför vill jag hylla oss som kämpar på. Oavsett vad och hur man gör det gör vi det bra och jag hoppas ni
vet om det. Att vara själv med ett sånt otroligt stort ansvar är både tufft och fint så ge er själva en klapp på axeln i bland. Jag är själv dålig på det men har pratat med lite olika personer på sistonde som verkligen berömt och tagit upp det och
det har fått mig att inse att jag faktiskt är stark, modig och framförallt en bra mamma, pappa och förälder. Mina barn har allt, massor av kärlek, bus och liv i sitt liv och det är tack vare mig. Det är värt alla uppoffringar i världen och jag blir
så glad när jag ser hur de utvecklas och blommar ut, mina små skatter.
Sen vill jag även peppa oss till att bli bättre på att ta hand om oss själva, att våga ta lite tid för oss själva. I år är mitt mål att bygga upp min självkänsla, lära mig komma ner i varv så att min kropp återhämtas bättre och bara ta hand om mig själv
bättre överlag. Det är så lätt att glömma bort sig själv när man är själv men det är så viktigt, vi ska ju trots allt hålla och orka med att finnas där föra våra barn. Så om du också är en ensamstående förälder - klappa dig själv på axeln och gör
något för dig själv. Det behöver inte vara något stort, för mig kan det vara bara att få ta en promenad själv, borsta tänderna i lugn och ro eller kliva upp en kvart tidigare och träna 15 minuter själv. Sådana små saker gör mycket och det
gäller att fånga de små stunderna!
Ni är bäst!
