Powered by Jasper Roberts - Blog

ATT LIDA AV KATASTROFTANKAR

2018-01-15 @ 19:57:00
Sedan drygt ett år tillbaka har jag lidit av katastroftankar och de kommer oftast i perioder när jag är trött, skör och  låg. Jag har varit hyfsat skonad från dem sedan i somras men de har börjat smyga sig på nu på sistone och det är fruktansvärt jobbigt. Som tur är sökte jag hjälp för dem i somras då de tog över helt efter lite problem med huset och tack vare en riktigt bra psykolog och hårt arbete med mig själv började jag komma framåt. Jag måste dock erkänna att det är svårt i början när de kryper sig på för då känns de så verkliga och det är oftast inte förän de blir lätt maniska som jag kan se dem för vad de är - hjärnspöken. Just nu är jag inne i ett skov och det är jobbigt men jag vet att de inte är på riktigt så jag försöker verkligen att göra allt vad jag kan för att inte ge dem för mycket uppmärksamhet
En sak som jag börjat med sedan jag gick i terapi är att be om hjälp och berätta för mina närmsta om dem så att jag inte håller dem inom mig och låtter dem ta över helt. Där är det viktigt att människorna omkring mig ger mig kärlek, stöd och annat att tänka på snarare än att de försöker lugna mig, säga att jag överreagerar eller att jag inte ska oroa mig. För även om dessa saker är av all välmening bekräftar de mina tankar så att fokus stannar på dem i stället för att få mig att tänka på något annat. Att vila är en också viktigt då dessa tankar så klart kommer när jag sover dåligt och därmed är mentalt svag så jag försöker faktiskt att vila, i bland till och med sova, varje eftermiddag och det hjälper. Då får hjärnan kraft att inte haka på och åka berg-och-dalbana hela tiden utan kan behålla fokus på annat.
En till sak som är viktig är att inte gå och fantisera ihop skräckscenarior i huvudet utan att gå till roten på det jag oroar mig för. Och då menar jag inte att googla för det är i princip det värsta jag kan göra för då känns det som att golvet dras undan mina fötter och jag blir i princip förlamad av oro och skräck. Detta är tyvärr något jag fortfarande kan göra när jag är mitt uppe i en katastroftanke men jag har blivit bättre på att gå vidare och ta professionell hjälp vad det än gäller för att ta tag i problemet på riktigt och inte försöka klura ut det själv med hjälp av google. Det leder aldrig till något gott och under detta år har jag haft säker 3 rotfyllningar, en helt förstörd husgrund, en katt som varit döende, hussvamp och tandlossning i min hjärna på grund av Google trots att jag inte ens varit i närheten av något av det. Så inget mer google nu!
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av detta inlägg mer än att skriva av mig och dela med er eftersom jag på något sätt skämts över detta men nu insett att det inte är skamligt och att det absolut inte blir bättre av att hålla det inom mig. Kanske lider någon annan också av det och vi kan stötta, tipsa och peppa varandra. Dela råd om vad som funkar och inte funkar, ge stött och pepp och att bara finnas där för varandra. Det är otroligt jobbigt att gå runt med dessa tankar för de tar mycket energi, gör mig skör och får mig att hamna i dåliga beteenden där jag inte tar hand om mig som jag ska. Men som tur är går det att bli bättre och det som hjälpt mig en bit på vägen är KBT och att bryta mitt beteende, gå till roten med problemet och nu att våga vara öppen med det. Även att be om hjälp och vara uppriktig mot sina närmsta och faktiskt säga "Jag mår inte bra, jag behöver jättemycket kärlek och närhet just nu för att inte ramla ner". Det bästa med det är att se att ens kära faktiskt älskar att finnas där och att det inte finns någon skam alls, de är bara tacksamma för att jag vågar öppna mig. Det är vackert att se!
Känner någon av er igen sig eller har ni kanske levt vid sidan av någon som mig?
Taggar: Hypokondri, KBT, Katastroftankar, Personligt;
Kategorier: PERSONAL 7

NÄR MAN HAR DE BÄSTA OMKRING SIG

2018-01-14 @ 06:23:48
God morgon kära ni! Jag har haft en rätt bra helg trots att jag är lite låg och det beror på att jag har världens bästa nära och kära. Känner mig så trygg och älskad och det gör att mina hjärnspöken inte kan ta öve roch jag kan fokusera rätt. Skönt och viktigt! Var även väldigt mysigt att få ro om min lilla älskling helt själv igår och det verkade hon med tycka. Hon sprudlade verkligen när vi lekte och jag tror vi gjorde exakt allt hon ville förutom att leka ute då det var för kallt för det. Älskade lilla busunge!
Planerna för i dag är besök av en gammal och en ny vän och i eftermiddag kommer Mickes föräldrar hit. Yay! Ska bli så härligt att få rå om dem i ett par dagar och då kommer lilltjoppan bli vääääldigt bortskämd med uppmärksamhet. Sånt gillas! Hoppas även på att min bihåleinflammation lättar i dag för jag har haft så ont denna vecka och i fredags svartnade det till och med för ögonen när jag böjde mig ner så om det inte lättar under dagen får jag nog ringa en läkare i morgon. Det går ju inte att ha så här längre då jag blir så otorligt påverkad.
Vad har ni gjort hittills i helgen?
Taggar: Ettåring, Mom life, Over knee-sockar, Söndag;
Kategorier: EVERYDAY TALK MOM LIFE PERSONAL 0

ATT VARA SKÖR & KATASTROFTANKAR

2018-01-12 @ 05:50:40
God morogn kära ni! Jag är lite låg för tillfället då jag blev lite orolig hos tandläkaren igår (kan skriva mer om det sen) och min bihåleinflammaiton inte verkat bli bättre. Har så nedrans ont i bihålorna kring ögonen så lider verkligen av huvudvärk varje dag efter jobbet. Huvva! Nåväl, planerna för i dag är bra med frisörbesök i stan och så får jag träffa min bästa Therez en sväng. Är så glad och tacksam över att hon finns och grät faktiskt en skvätt igår av tacksamhet för att hon finns. Märks det att jag är skör?
Jaja, ser i allafall fram emot en ledig helg tillsammans med min lilla solstråle och att Mickes föräldrar kommer på söndag. Ska bli riktigt mysigt att ha dem här ett par dagar och få vila lite extra. Behövs med tanke på dessa långa sjukdommar, brist på sömn och så nu lite oro. Tycker jag hanterat allt så bra men har lite katastroftankar nu som jag får jobba med och det tär. Men nu vet jag ju att det är katastroftankar så det är ju ett framsteg eftersom jag förr bara tog till mig allt och följde med. Nu kan jag ju faktiskt stanna upp och försöka stoppa och fokusera på annat. Så ett steg framåt!
Hoppas ni mår bättre än mig och att ni får en bra helg!
Taggar: Fredag, Katastroftankar, Vänskap;
Kategorier: PERSONAL 2

Min profilbild

Kontakt samarbeten: annawiiblog@gmail.com »

bloglovin

Arkiv

2018:

01

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2011:

02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
RSS 2.0