Åh vad jobbigt :( Ni kämpar! Så skönt allt är bra med bebisen. Jag kände mig också misslyckad efter min första förlossning som var väldigt utdragen och jag hade svaga värkar och efterföljande komplikationer för bebis (inget bestående men just första dagarna). Men att vara gravid och föda barn är ju en jättebelastning på kroppen! Det är inte fel att känna det är jobbigt och det är så lite du kan påverka själv! Du gör ju ditt bästa :) hoppas du får vila och slappna av idag och att lilla C kommer ut till er snart! ❤️ I Norrbotten vet jag de också (?) sätter igång på BF +18 om allt ser bra ut. Många kramar!

Tycker att det är så tråkigt att många kvinnor känner sig misslyckade när graviditet och förlossning inte går som man tänkt. Och det gör den i princip aldrig... Vi tror att det ska vara så gammelromantiskt och att kvinnokroppen klarar vad som helst men hey, vi är bara människor med tankar och känslor och individuella skillnader som gör alla upplevelser till unika. Thank god för det, men synd då kravet är att hålla sig till mallen. Många blir överburna, många klarar inte att amma, många får snittas, varför ska det finnas en värdering i detta som avgör huruvida starten på det nya livet som kommer blir lyckad eller inte. Stor kram till dig, allt blir det allra bästa för just dig och din bebis. Du är en kämpe, allt går enligt plan och du fixar allt som kommer i din väg. Det finns ingen prestige i att föda barn! Kram

Kämpa på! Jag vet precis hur det känns, snart har du ditt lilla barn i din famn och då försvinner allt det jobbiga på en gång. Kram Ann-Sofi

Kämpa på! Jag vet precis hur det känns, snart har du ditt lilla barn i din famn och då försvinner allt det jobbiga på en gång. Kram Ann-Sofi

Hoppas smärtorna hinner lägga sig innan förlossningen så du får vila lite. Och hoppas hinnsvepningen gör susen! Jag gick också över tiden och det gjordes en hinnsvepning (väldigt obehagligt) ca två dygn efter den var gjord kom Lillan. : )
Efter hinnsvepningen hade jag ganska ont, mycket förvärkar, verkar vara ganska vanligt att man får det. Håller tummarna och skickar massor med positiva tankar, kraft och styrka till dig! Kram!

Det är så tungt mot slutet och jag minns att jag var superförkyld och hade ont hela tiden i 1 månad och bara grät. Du är så stark och snart är lilla C ute hos er. <3 Vila så gott du kan och ta hand om dig. Stor strykekram!

Håller tummar och tår att hon kommer snart och du slipper ha ont kram <3

Håller tummar och tår att hon kommer snart och du slipper ha ont kram <3

Bästa, fina du, går och uppdaterar bloggen frenetiskt i hopp om att lillan har kommit. Vad lång tid de tar på sig för igångsättning men bra att lillan i magen har det bra, hon verkar trivas där :).
Hoppas att det kommer igång av sig själv snart och massa kramar till dig starka människa <3

Du är helt fantastisk, visst vet du det? Det är kanske så att lilla C inte riktigt är redo än att titta ut riktigt än, det är därför hon ligger så långt ner och känner efter. Det är ju lungt och tryggt där hon är nu. Att höra dina hjärtslag och din röst hela tiden.
Min mamma blev igångsatt med mig pga graviditetsdiabetes där i mitten av 80-talet och när jag kom ut efter lite dramatik så var det första jag gjorde efter att jag kommit upp på hennes mage att åla mig upp och trycka mig mot hennes hals, jag gjorde det två gånger innan hon la mig över hjärtat. Första jag gjorde med sonen var ungefär det att lägga honom mot hjärtat, det där slemmiga, blodiga och nedbajsade knytet som var älskad från första stund.
Snart kommer du få ha dit lilla älskade knyte, helt slemmigt mot bröstet! Och lördags barn är fina barn, så kanske kommer hon imorgon ;)

Nä men jag som trodde hon kommit.. .jag föddes i Lycksele o jag blev igångsatt på dag 15..
Att de gör så olika...hoppas verkligen hon kommer under helgen..
Kram

"Födde" skulle de ju stå..inte "föddes"

Du få gå upp o ner i trapphuset idag flera ggr..ni som bor flera våningar upp..även om de gör ont och är jobbigt.
.så kanske de sätter igång ordentligt nu efter hinnsvepningen.
Kram.

Många tankar till dig.
Förstår väntan är jobbig.
Kramr från Titti

Kramar från Titti ska det stå förstås!

Jag gick också över läääänge. Vet hur olidlig längtan är på slutet, man är ju så nära så nära men ändå käns det så långt bort.
När vår dotter väl kom så var hon väldigt välgödd efter tiden i magen och det kändes jätteskönt att hon hade lite extra att ta av. Speciellt med tanke på höst/vinter och alla förkylningar så är det nog extra bra. Hon var också redan relativt stabil i nacken, också det väldigt skönt när man som ny förälder är så otroligt rädd att bära fel.
All lycka till er och håll ut för snart snart är hon hos dig.

Så fruktansvärt jobbigt det måste vara för dig nu? Du tar dig genom det här. Följer dig varje dag, fast jag inte alltid skriver. En stor kram!

Hej! Åh vad jag känner igen mig i dina tankar. Precis som du kände jag mig misslyckad som kvinna. Ville inget annat än gömma mig de sista dagarna innan förlossningen. Det värsta var att inte min barnmorska tog mina känslor på allvar eller min rädsla för igångsättning. Vad underbart att du har vänner o familj som får dig att tänka på annat. Till slut ville min lilla komma ut, tre timmar innan planerad igångsättning så startade värkarna. Skönt med en plan och bra att din lilla mår bra i magen.

Sänder peppiga kramar till dig! Jag hade tid för ingångsättning en måndag kl 8 men redan klockan 7 samma morgon hade hon kommit ut själv. Heja!!

Åh, vad jobbigt och tråkigt och ledsamt - men jag ville bara säga att jag vet att man känner sig misslyckad och enormt besviken när det inte kommer igång av sig själv....men vet du? När allt är klart så spelar det ingen roll och ut kommer hon ju oavsett (även om det inte känns så nu)....jag har tre barn, alla födda med kejsarsnitt....så ja, mina två första barn ville inte alls komma ut trots igångsättningsförsök och en himla massa hinnsvepningar men det gick finfint det med (även om jag psykisk var helt slut)!

Massa kramar!

Vet hur du känner ( nå ja, alla känner vi olika, men jag har varit där) alla undersökningar/ hinnsvepningar/ vändningsförsök osv, var så jobbiga och all väntan och besked hela tiden om att flytta fram igångsättningen. :/ det var sååå jobbigt! Men för att berätta en annan positiv sak med att gå sååå länge över tiden är att när förlossningen väl startat är man sååå glad och så less att man ( läs iaf jag) inte bryr sig nämnvärt om det onda, inte heller får man en chock av de onda för man har redan haft ont då länge. Jag var så glad att snart få se vår lilla att jag skrattade och var helt adrenalinfylld mellan värkarna :) Vet hur det känns... Det där misslyckandet. Kände så med. Varför kan inte min kropp fixa det här liksom... Men vissa kroppar verkar liksom ha problem att starta det där. Som min. Men om du har tur så kanske det är som för mig att jag hade lång latensfas, men sedan på slutet då många får kämpa på länge. Då bara ploppade bebisen ut typ. :) hur som helst kommer det gå toppen Anna. Och vi är fler med dig som känt oss misslyckade, fast vi egentligen är värsta superkvinnorna som påfrestar kroppen så länge. Styrkekram

Åh hjärtat. Nu är det SÅ nära, nu kommer hon verkligen när som helst. Som du har kämpat, snart snart snart är hon här. Heja dig! Skickar tusen styrkekramar <3<3<3

Stackare. Det enda jag kan säga är att om några veckor kommer du ha glömt all smärta och kunna skratta åt eländet, när du sitter i soffan med det lilla varma knytet hos dig!

Förstår att hon inte vill ut riktigt än med en så mysig mamma man kan husera inuti 😊❤ Hon kommer när det är dags. Då har du snabbt glömt alla dagar över tiden.

Förstår att hon inte vill ut riktigt än med en så mysig mamma man kan husera inuti 😊❤ Hon kommer när det är dags. Då har du snabbt glömt alla dagar över tiden.

Stor kram till dig! En riktig kämpe är du <3 är själv "bara" i vecka 11 & det är redan tufft att inte känna igen sig själv, kan bara tänka mig hur det är i slutet med alla krämpor när allt man vill är att få hålla sitt lilla mirakel. Håller tummar & tår för att hon tröttnar på att vara därinne & kommer ut snarast ;) KRAM

Finaste du, vilken kämpe du är! Varmaste, varmaste kramarna och styrka till dig<3

Hej fina Annawii

Jag brukar aldrig skriva kommentarer men jag läser din blogg och älskar den. Du verkar vara en underbar tjej med ett hjärta av guld. Jag önskar dig verkligen allt gott.

Eftersom du skrev att du gärna tar emot tips vill jag gärna ge dig mitt bästa tips. Jag har två barn och gjorde olika när det gäller att mata dem. Första barnet fick jag höra att man skulle mata bara var tredje timme och det gjorde jag. Han skrek jämt och var jämt ledsen. I flera år.

När andra barnet kom fick jag tipset att mata, mata, mata - så fort han skriker. Jag provade det, och han var världens snällaste bebis och är fortfarande det, 9 år gammal. Jag tror verkligen på det.
Så fort bebisen gnyr - mata! Fastän bebis kanske behöver byta blöja eller är trött och du vet att hon inte är hungrig. Mata ändå!

För maten ger bebisen en trygghetskänsla av hon överlever. Även om hon inte är hungrig så är maten den bästa trösten om överlevnad. Hennes mamma och mjölk, då klarar hon sig. Och hon blir trygg. Så när hon skriker - mata och kolla först blöjan sen. Första tre månaderna ska man göra så. Sen när bebis har gått igenom de tre månaderna så är hon trygg. Då kan man slappna av lite med det ständiga matandet. Men jag lovar det - det är värt det. För du får det så lätt med bebis sen. Det har funderat för mina vänner också. Tror det är radikala Anna Wahlgrens bok som gav det tipset.

Jag önskar dig lycka till. Det kommer gå jättebra och du kommer få världens sötaste bebis - så vacker som du är.

KRAMAR i massor

Vet vad du går igenom alla mina graviditeter har inneburit smärta, och en gick ja långt över tiden de bara de va smärtsamt.
Lycka till

Kan verkligen tänka mig att du måste känna dig frustrerad. Men allt det kommer ju vara värt det sen. Eller så tänker jag i alla fall. Har inte barn själv än men så måste det ju bara vara <3 Hoppas hon kommer snart!