Vad du sätter ord på det jag känner. Har också blivit utsatt för mobbning när jag var mindre. Gick på mellanstadiet när jag blev utfrusen från tjejgänget. Det var främst en tjej som styrde och dom andra "hängde " bara på. Men det är främst den där tjejen jag fortfarande är så arg på. Vid ett tillfälle för några år sedan tog jag mod till mig och konfronterade henne och berättade hur jag hade känt. Hon började gråta. Hon bad aldrig om en riktig ursäkt. Hon försvarsde sig aldrig men motsatte sig inte heller.
(Tillägg; hon har varit elak mot fler än mig vid senare tillfällen i livet).
Har känt mig nöjd och kunnat gå vidare efter det här. MEN! Nu hörde jag bara för några månader sedan att hon går runt och snackar skit om mig. Att hon säger det var JAG som mobbade henne. Blir så ledsen. Att det fortsätter. Fortfarande.. Men jag förlitar mig på att dom flesta VET hur det faktiskt var. Att de som hör dessa rykten vet att det inte är sant. Har så många gånger velat konfrontera henne igen. Men tror jag lämnar det såhär. Tills vidare. Jävla skit mobbning.

Vad du sätter ord på det jag känner. Har också blivit utsatt för mobbning när jag var mindre. Gick på mellanstadiet när jag blev utfrusen från tjejgänget. Det var främst en tjej som styrde och dom andra "hängde " bara på. Men det är främst den där tjejen jag fortfarande är så arg på. Vid ett tillfälle för några år sedan tog jag mod till mig och konfronterade henne och berättade hur jag hade känt. Hon började gråta. Hon bad aldrig om en riktig ursäkt. Hon försvarsde sig aldrig men motsatte sig inte heller.
(Tillägg; hon har varit elak mot fler än mig vid senare tillfällen i livet).
Har känt mig nöjd och kunnat gå vidare efter det här. MEN! Nu hörde jag bara för några månader sedan att hon går runt och snackar skit om mig. Att hon säger det var JAG som mobbade henne. Blir så ledsen. Att det fortsätter. Fortfarande.. Men jag förlitar mig på att dom flesta VET hur det faktiskt var. Att de som hör dessa rykten vet att det inte är sant. Har så många gånger velat konfrontera henne igen. Men tror jag lämnar det såhär. Tills vidare. Jävla skit mobbning.

Så jobbigt, Anna. <3 Men jag tror också det är bra med lite ilska och inte bara sorg. Det viktigaste vad gäller att förlåta är nog att man gör det för sin egen skull. Att själv tänka ”Nu är det i det förflutna och vad dessa människor än tänker om det (vare sig de ångrar sig eller inte), så väljer JAG att gå vidare och förlåta.”. Det kan nog vara skönt att skriva ett sorts brev, bara för att få ner på pränt: Hur de skadade dig, hur du förstår att DE gjorde fel, hur du hoppas de idag förstår sina misstag, och hur du gått vidare och förlåter för att själv må bra i hjärtat.
Jag vet inte hur mycket du tror på alternativ behandling men jag rekommenderar varmt Reiki healing. Kan låta döflummigt, men används faktiskt på vissa sjukhus i andra delar av världen. Jag själv gick på en behandling och kunde därefter sluta vara förföljd av tankar/drömmar/känslor som rörde ett ex till mig. Det var såå skönt att kunna lägga det bakom mig. Obs att man får friskvårdspeng för Reiki healing. :)
KRAM!

Usch mobbing kan verkligen förstöra ett helt liv och så himla stark skrivet av dig! <3

Åh ja. Viktigt att kunna förlåta för att få frid i hjärtat. Inte för att *förlåta någon enskild person* utan för att kunna säga till sig själv att det gamla är förbi, förlåtet och kommer inte åt mig längre. Jag har länge jobbat med att förlåta ett ex som bedrog mig på alla möjliga olika sätt och gjorde väldigt elaka saker. Kunde inte förstå varför jag skulle förlåta honom som hade behandlat mig illa! Men han mår inte dåligt av att jag går runt med bitterhet, sorgsenhet, misstänksamhet... osv. Det är jag som gör. Det är i mitt bröst som det värker, mitt liv som märks. Varför ska jag hämma mig själv till att vara den lilla personen som hänger upp mig på vad andra gör och tycker. Lättare sagt än gjort, jag vet, men livets viktigaste läxa för många :). Kram

Jag känner igen mig väldigt mycket. Jag är livrädd att min dotter ska bli utsatt i skol-för mobbing. Jag oroar mig rätt mycket för det. Eventuellt borde jag söka hjälp för detta då det är något som ligger hos mig. Jag vill inte överföra mina rädslor på mitt barn. Men något jag bestämt mig för är att inte mig av vuxna människor och barn som jag kan prata med. Så min dotter alltid har människor stt prata med. Ibland kan det ju vara svårt att prata med sina föräldrar pga frigörelse osv. Men försöker varje dag att stärka henne och kommer fortsätta med det så länge jag lever. Tror dock att framtiden ser ljus ut då det finns många organisationer att vända sig till och få tips och råd. Förhoppningvis sitter rädslorna bara i mig och dottern kommer växa upp med trygga föräldrar, andra vuxna och kompisar som ställer upp i vått och torrt. Styrkekramar till dig du underbara människa ❤️

💕💕

Fint att du delar med dig fina du ❤ Jag blev aldrig mobbad när jag var liten, men blev det senare på ett sommarjobb av en kollega. Som tur var jag vuxen då så det satte inte riktigt nå spår. Föstår inte att vissa kan bete sig på det viset även i vuxen ålder. Många kramar till dig! ❤

Jag har ju träffat dig i umeå när jag var på visit hos min kompis som bott där.
Du är samma som jag, glad och positiv en glädjespridare. Jag har aldrig fått ett förlåt heller, det är hemskt! Jag tror aldrig såren riktigt går över, dem är en del av våra ärr vi bär med oss. Absolut gör erfarenheterna oss till dem vi är, det hade dock gjort mycket tror jag om man fått ett förlåt. Även om man går vidare i livet och skapar sig en framtid och ett bra liv. Kommer det att påverka oss, bra eller dåligt. Jag tycker du är en fantastisk människa och du är så otroligt stark, starkare än dom som skadade dig för att de själv inte mår bra.
För du är en vacker människa från insidan och ut, du har gjort så mycket under dina levnadsår och övervunnit livets utmaningar och kommit starkare därifrån. Samma med mig, men en ursäkt, eller ett förlåt.
Jag fick ett igenkännande av en tjej som inte varit dum mot mig, utan tvärtom men hon sa att vi kunde ju se att något inte var ok. Och det betydde mycket för mig. Jag hoppas vi ses igen när jag är på visit i umeå igen, du har betytt väldigt mycket för mig! Då jag känner igen mig i det du skriver. C har tur som fått just dig som mamma! Du är fantastisk! Ändra dig aldrig! Kram M

Hej, ditt fina personliga inlägg har blivit kapat och är kopierat här:
http://autismmamma.bloggplatsen.se/2017/07/20/11462254-hur-laker-man-utan-ett-forlat/

Hej, ditt fina personliga inlägg har blivit kapat och är kopierat här:
http://autismmamma.bloggplatsen.se/2017/07/20/11462254-hur-laker-man-utan-ett-forlat/